Aranäs ska få spela kvar men på idrottsliga meriter

Idrott är något som engagerar många människor. Jag tycker att Aranäs gör helt rätt som överklagar beslutet att de inte får fortsätta att spela i elitserien. Det såg ju inte så muntert ut i höstas spelmässigt men de har verkligen slitit och höjt sin spelnivå. Det kan inte vara rimligt att ekonomiska intressen skall gå före det idrottsliga intresset. Aranäs klubb är inte ensam om att ha ekonomiska bekymmer men man måste ge en del klubbar några år på sig att komma ikapp ekonomin. Men det verkar inte vara någon större vetenskap när man flyttar ned klubbar. Vissa får vara kvar men inte andra. Lika inför lagen verkar inte gälla i idrottsvärlden. Många av våra klubbar oavsett om det är handboll, innebandy, fotboll etc gör ett fantastiskt ungdomsarbete där det också är viktigt att ha vuxna förebilder som spelar på elitnivå. Kraven från de olika idrottsförbunden på dyra hallar, spelplaner m m skapar inte heller en möjlighet utan snarare försvårar för många klubbar och ekonomi blir inte heller bättre. Nej handbollsförbundet, det är dags att sluta prata med kluvna tungor och istället se till att klubbar och idrottsutövare antingen man är ung eller äldre kan få ägna sig åt sitt idrottsutövande. Det är det sportliga som skall gäller inte hur stadd man är i kassa. Jag hoppas verkligen att vi få se Aranäs spela i elitserien även nästa säsong.

På detta temat kan man skriva mycket men jag kan rekommendera er att läsa boken "Animal farm" ett känt citat från boken är "All animal are equal but some animals are more equal than others".

På med jämställdhetsglasögonen

Ibland kan man lockas att tro att vi har kommit lång och i några avsenden kan man nog säga att vi har kommit en bra bit på väg i Sverige vad gäller jämställdhet, men det finns mycket kvar att göra på jämställdhetsområdet. Fortfarande är det stora löneskillnader mellan kvinnor och män. Under en livstid skiljer det sig i genomsnitt på 3,6 miljoner kronor. Är det rimligt? Nej det borde ha skett en större förändring fram till idag. Vi har på många ställen jobbat med jämställda löner och vi kan se att vi har fått bort det mesta av lönediskriminering. Men det räcker inte för att ta bort denna stora löneskillnad över en livstid. Den stora förändringen måste komma inom offentliga sektorn där vi inom kommun, landsting och stat måste ta ett bättre ansvar. Inom vår sektor arbetar flest kvinnor men vi har en alltför platt lönestruktur. Vi måste se till att det går att göra "karriär" inom den offentliga sektorn. Jobbar man inom tex vård eller skola måste det löna sig att dels göra ett bra jobb - det faller tillbaks på den indiviuella lönesättningen där spridning måste öka. Men det måste också löna sig att fortbilda sig och utveckla sig inom sitt yrke. Förste lärare är ett bra exempel inom skolan att se till att det skapas fler karriärssteg. Vi behöver utveckla fler sådana möjligheter inom hela vår sektor. Vi ser andra skillnader som inte heller är motiverade. T ex får våra läkare betalt för att vidarutbilda sig till specialister medan sjuksköterskorna får ta studiemedel för att gå specialistutbildningar. Är det jämställ?

I Kungsbacka har vi tagit ett antal beslut som har påverkan inom jämställdhetsområden. Möjlighet till heltid, ökad lönespridning, fler kärriärmöjligheter, jämställda löner. Men vi kan göra mycket mer. Jag ser framemot att fortsätta arbetet för att också alla våra brukare skall få jämställda tjänster från kommunen. Att vi på ett betydligt bättre sätt har ett jämställdhetsfokus när vi fattar beslut. Vi behöver oftare sätt på oss jämställdhetsglasögonen då blir besluten och verkligheten bättre för alla.

Ungas rätt till arbete

Idag hade jag besök av en av våra gymnasieelever i Kungsbacka. Han gjorde en intervju med mig om Ungdomsarbetslösheten. Han hade många frågor om varför det är så svårt för unga människor i just Sverige att få jobb. Som jag ser det beror det på flera saker. Det första är att vi i Sverige också drabbas av lågkonjunkturen som är betydligt värre på andra ställen i Europa. Det andra är att vi gynnar äldre på arbetsmarknaden med de arbetsmarknadslagar som finns. Sist in och först ut om arbetsgivaren måste dra ned på sin personal. Den tredje faktorn är att vi i Sverige har tagit bort väldigt många enklare jobb. Vi kräver allt mer av utbildning för att man skall bli anställd, spelar ingen roll om det är kommunen eller företag.

Men det finns också skillnader mellan en del länder i Europa tex har både Tyskland och Danmark en lägre arbetslöshet än Sverige. Det beror dels på att man inte riktigt har de tuffa arbetsmarknadslagarna som Sverige har. Men de har en annan väldigt tydlig linje, de har en tradition av yrkesutbildningar med lärlingsplatser, där får man möjligthet att lära sig ett yrke men man blir också känd av arbetsgivaren. I Tyskland är detta påtagligt då man ser det som en självklarhet att ta emot både praktikanter och lärlingar. Det är ett naturligt sätt för dem att rekrytera sina framtida medarbetare. Vi i Sverige har det trögt att både rekrytera lärlingsplatser och det finns heller ingen riktigt stort söktryck till våra yrkesutbildningar. För många skulle en yrkeutbildning kunna vara ett sätt att få fäste på arbetsmarknaden vill man sedan läsa vidare kan man komplettera sin utbildning för att kunna läsa på högskolan.

Ungdomsjobb med lägre lön är också en bra väg in på arbetsmarknaden. Den är bättre med ett jobb med lägre lön än inget jobb alls. När man börjar jobba så har man inte lika stor erfarenhet som de som har varit ute och jobbat ett antal år. Det kan då vara rimligt att det är en viss skillnad på lön alltså lägre ingångslöner.

Vad vi gör i Kungsbacka för unga människor skall få jobb. Det är alltid roligt att prata om vad vi gör för att unga ska komma in på arbetsmarknaden. Vi har i Kungsbacka som strategi att kunna erbjuda alla ungdomar, ungdomsjobb, praktik eller utbildning. Ingen skall behöva känna att de inte behövs eller inte räcker till. Alla behöver vi erfarenheter med oss från sommarjobb eller praktik för att få med sig bra referenser till nästa arbetsgivare. Vi lyckas inte fullt ut men vi har en betydligt lägre ungdomsarbetslöshet än riket i gemnomsknitt.

När vi närmade oss för att avsluta intervjun berätta han att han själv hade en handikapp, autism. Hans framtidsdrömmar var att få läsa statsvetenskap och eventuellt engagera sig i ett parti. Jag tror och hoppas att det kommer att gå bra för honom även om han får slita bra för klara sin gymnasieexamen. Alla männsikor kan hitta sin nish. Alla männsikor kan bidra, vi skulle snarare se till de resurser man har och inte titta på det man inte har.

Ett brunt hus eller stad i utveckling

Det finns olika frågor som engagerar våra invånare. Torget och dess utformning är en sådan fråga. Själv tycker jag att torget har blivit fint sedan renoveringen men även jag kan ha synpunkter på placeringen av det ena bruna huset. Men att påstå som Roger Larsson att placeringen av de bruna husen är den enskilt viktigaste frågan sedan branden 1846 är att grovt överdriva och djupt underskatta vad människor uppfattar som viktigt. Jag tror att betydlig fler bryr sig om hur vi utformar och ser till att det finns en bra äldreomsorg, eller att vi skapar en skola och utbildning som ger våra barn chansen att göra sina livsval framöver. Att Kungsbacka utvecklas i takt så att vi får en god tillväxt och ett företagsklimat som gör att det finns jobb både idag och imorgon. Att vi bygger bostäder för både yngre och äldre.

Så beslut som att bygga Kolla Parkstad, Björkris, Kvarteret Valand eller Aranäs stadsdel, nya gymnasieskolor ja listan kan göras lång, har betydligt större värde än placeringen av ett brunt hus på torget. Det betyder inte att frågan engagerar människor.

Det är en viktig fråga att få innerstaden att leva och bli mer dynamisk. Det får vi genom att bygga staden. Via ökad förtätning genom fler bostäder och möjlighet att både leva och utveckla verksamhet i staden skapar vi en utvecklingskraft. Det är människor i rörelse, möten och aktiviteter som spelar roll. Där behöver inte ens bilen finnas mitt i centrum. Kanske skulle vi också gemensamt börja fundera på hur utvecklar vi vår stadskärna  ta t ex marknaden. Skall den bara vara en gång i månaden? Varför inte varje lördag så att fler människor kan få möjlighet att handla och besöka innerstaden. Vad är det för andra aktiviteter som vi vill ha för att staden skall kunna blomstra och utvecklas. Du får gärna ha idéer och lämna de här på min blogg, eller på mail ulrika.landergren@kungsbacka.se . Vi är många som vill utveckla Kungsbacka till en bra plats att leva och bo i.

Vi kan lära av Engelsk socialtjänst

Man kan alltid lära av andra. Under förra veckan fick jag möjligheten att åka till Leeds och London på studiebesök med Sveriges kommuner och landsting. Mycket fokuserade på Social hälsa och hur man i England jobbar med sociala investeringar. Framförallt hur arbetar de med utsatta barn, hur kan vi stötta unga personer så att de får en bra uppväxt så att de får chansen som alla andra att utvecklas själva och kunna göra sitt liv bättre. England har kanske större problem än Sverige men man har en likande situation för barn som blir omhändertagna av samhället. Alldeles för många av dessa barn både här hemma och i England omhändertas och placeras i familjhem till en mycket hög kostnad. Men när vi sedan studerar statistiken visar det sig tyvärr att det inte går speciellt bra för dessa barn.


De har då börjat att arbeta med att "storfamiljen" eller kalla det barnets breda nätverk. Genom att blanda in fler som kan axla och dela en föräldraroll och att då också lita på att människor har förmågan att komma med bra lösningar för barnet eller tonåringen. Det visar på att man inom den Engelska socialtjänsten kan gå utanför sin myndighetsroll och snarare fungera som ett stöd för "storfamiljen" och se de möjligheter som dessa breda nätverk kan komma upp med. Arbetet förs också på familjens och barnens villkor inte i myndighetens lokaler och med en opartisk samtalsledare. Mycket intressant undrar om det kan gå i vårt fyrkantiga land där vi oftast sätter våra myndigheter och utredare i centrum istället för individen.