En utmanande integrationsdebatt

För er som har följt senaste veckans diskussion om integration så kommer mitt svar till Maria Haldesten på GP. väljer att lägga hela mitt svar här eftersom jag inte vet om jag får in hela texten på Fria ord i GP.

Under många år har jag arbetat för att Kungsbacka ska ta ett större ansvar för de flyktingar som söker sig till Sverige. Vår kommun klarar det. Vi har välfärden, bostäderna och jobben. Jag har däremot aldrig sagt eller påstått att inte Kungsbacka kan och bör tar emot fler flyktingar, något man kan förledas att tro efter att ha läst Maria Haldenstens krönika.

Det måste dock vara tillåtet att även jag som kommer från en välmående kommun kan delta i debatten om vilka utmaningar Sverige står inför. Det kan inte vara så att det bara i kommuner eller områden som idag har tagit emot många flyktingar som får lov att delta i debatten.

Kungsbacka kan verkligen ta ett större ansvar än vad vi hittills har gjort i flyktingmottagande. Hade inte jag och ett antal Folkpartister drivit frågorna hade vi inte ens haft det mottagande vi har idag. Vi i Kungsbacka har goda förutsättningar med en bra skola, god tillgång till praktikplatser och många engagerade invånare som bidar. Vår flaskhals är tillgång på bostäder. Folkpartiet vill dessutom bygga fler bostäder än vad Fredrik Hansson (C )vill göra. Vi lyckas dessutom bra med integrationen då i princip alla som kommit till oss fått validering och idag är egenförsörjda.  Min syn är de som kommer hit bidrar och utvecklar vårt land.

Sverige har aldrig tidigare tagit emot så många människor på flykt. Därför behöver vi diskutera hur vi ska klara situationen. Det finns inget land i Europa som tar emot så många i förhållande till folkmängden. Europa som helhet måste ta ett större ansvar. Sverige har goda förutsättningar för att fortsätta ta emot många flyktingar men det vi lyfte i artikeln i DN är att vi har stora utmaningar om hur vi ska klara det. Då måste vi också prata om det som hindrar att detta ska ske.

Vi bygger på tok för lite bostäder i landet. Det tar mellan 3-5 år att färdigställa dessa bostäder. 2014 byggdes det 24 000 bostäder i hela landet. Om det kommer, som migrationsverket nu antar, 100 000 personer i flera år framöver är min fråga var ska de människorna bo? I Kungsbacka bygger vi 500 bostäder per år. Men det räcker långt ifrån för att tillgodose behovet. Det som händer istället för att vi bygger mer och förtätar i våra städer är att förtätningen sker inne i de befintliga lägenheterna, med en extrem trångboddhet som ingen av oss tror är bra.

Den andra utmaningen förutom att det tar tid att bygga är att vi bygger för dyrt. Stora grupper i vårt samhälle (inklusive våra flyktingar)har inte råd att bo i de nyproducerade bostäderna. Som situationen idag ser ut i många av våra kommer klarar man inte av att rekrytera lärare, tolkar, sätta upp nya förskolor, validera den utbildning man har. Migrationsverket och arbetsförmedlingen hinner inte med sitt uppdrag.

Det är ett bekymmer att de som inte vill eller vågar diskutera följderna av de flyktingströmmar till Sverige vi har idag, inte heller kommer med några konkreta förslag på lösningar. Var ska bostäderna byggas, och hur ska flyktingarna ha råd att bo i dessa utan att det blir ett ökat utanförskap? Hur ska trösklarna in på arbetsmarknaden sänkas, utan att vi får ett låglöneproletariat med enorma klassklyftor?

Och för kommunernas och landstingens räkning: Många av de anläggningsboenden som migrationsverket har, placeras i kommuner där det inte finns jobb och alldeles för många blir kvar i dessa boenden därför kommunerna inte har bostäder. Var finns de tusentals förskollärare, lärare, sjuksköterskor, läkare och så vidare som kommer att behövas? Vi har redan idag problem med rekryteringen. Vilka lösningar står till buds?

Det centrala i vår artikel var att belysa de konkreta utmaningarna. Det vi önskar är en bred diskussion om hur vi klarar dem. Det vore bättre att även de som kommer till andra slutsatser om Sveriges förmåga att ta emot flyktingar, också visade vilka konkreta konsekvenser det får, än att försöka skuldbelägga oss som söker svar på svåra frågor.