Dags att ge unga fria busskort

En liberal politik för kollektivtrafik utgår från kollektivtrafikens möjligheter att öka rörligheten, förbättra miljön och öka trafiksäkerheten. Detta gäller inte minst för våra barn och ungdomar.

Vi vill att våra unga tidigt skall lära sig att åka kollektivt. Folkpartiets prioriterar denna fråga för att under mandatperioden kunna ge ungdomar fr o m årskurs 6 till och med 19 års ålder möjlighet att fritt utnyttja kollekivtrafiken.

Folkpartiet vill därför införa fria busskort för våra barn och ungdomar i Kungsbacka. Vi tycker att det är dags att både förbättra och förenkla för våra ungdomar att resa kollektivt.

Idag har vi ett orättvisst och krångligt system. Nuvarande system premierar de elever som väljer andra gymnasier än Kungsbackas. De gymnasieelever som väljer skola i Göteborg eller i regionen för ett regionbusskort (ett s k Göteborg plus plus kort). De elever som väljer Elof Lindälvs, Aranäs eller Ljud och Bildskolan får ett lokalt busskort inom Kungsbacka om de inte bor inom tätorten, för då får de inget busskort alls. Det innebär också att skolan vid varje tillfälle, vid studiebesök eller praktik utanför skolan, måste administrera och ersätta för ett antal resor.

Vi vill att fler skall åka kollektivt. Det skall vara naturligt för morgondagens vuxengeneration att åka kollektivt. Vi ser en långsiktig vinst för miljön när fler åker kollektivt. Vi vill att ungdomar på ett enkelt sätt skaffar sig nya resvanor. Vad är då bästa sättet att lära dem detta? Jo bland annat genom att alla våra gymnasieelever får tillgång till ett regionalt busskort. Det innebär också att de på ett helt annat sätt kan utnyttja en större del av regionens utbud av praktikplatser, kulturutbud och idrottsanläggningar.

För våra grundskoleelever vill vi införa ett busskort fr o m årskurs 6 inom kommunen. Ungdomarna har länge påtalat att många har långa gång- och cykelvägar till skolan. Vi tycker det är bra att våra barn både cyklar och går men under vissa perioder när det både är kallt och mörkt är det en fördel och en trygghet att kunna ta bussen. Även för grundskoleeleverna har vi ett sonsystem med olika avstånd för vem som skall kunna få busskort. Det uppstår alltid en diskussion vid terminsstarten om varför några får och andra inte får busskort. Ibland kan det skilja mellan grannbarnen om man får busskort eller inte. Men barnen går ju inte bara i skolan utan har ett antal fritidsaktiviteter som det ibland är omöjligt att ta sig till med cykel. Vi vill gärna att barnen deltar i ett antal aktiviteter och det är ofta avgifter på dessa aktiviteter. För en del är det för dyrt att delta på grund av kostnad för busskort, en del barn och ungdomar tvingas därför välja aktiviteter som ligger i närområdet och får därmed mindre valfrihet. Dessutom skulle det kanske minska föräldrarnas bilskjutsande av barn. För de mindre barnen som idag har busskort eller åker med skolbussarna skall denna funktion kvarstå.

I grannkommunen Göteborg är denna modell redan verklighet, just av enkelhet och rättviseskäl. Det löser också ett annat stort problem för de ungdomar som har föräldrar som separerat och bor på olika ställen och därför alltid vissa veckor åker kollektivt från annat geografiskt ställe för att kunna ta sig till skolan.

Det är också en återkommande fråga från ungdomarna att införa fria bussresor. Vi har nu haft "Barbro betalar" under ett antal år och detta är en av frågorna som alltid återkommer. Det är dags att vi lyssnar till vad ungdomarna ser som en av sina viktigaste frågor.

Blir det dyrt? Har vi råd? Det är inte gratis, ca 20 miljoner kostar korten, men det finns plussidor som uppstår på andra ställen i den kommunala ekonomin. Den långsiktiga vinsten är att våra barn lär sig att åka kollektivt. Detta har effekter på vår traikmiljö på sikt. När det gäller gymnasieeleverna kommer det att kosta en del (dyrare med regionkort) men å andra sidan, kan vi få fler elever att välja Kungsbackas gymanaieskolor så är det en lönsam affär. För grundskolan innebär det också en utgift. Men det vi lägger på administration att hantera busskort och hanteringen av kuponger vid studiebesök minskar utgiften radikalt.

De flesta elever går i skolor inom kommungränsen. När det gäller gymnasieeleverna är det idag 27% som väljer skolor inom Göteborgsregionen. En relativt liten elevskara har valt att gå på gymnasiet i andra Hallandska kommuner. Folkpartiet vill därför påtala att det är dags att Västtrafik och Hallandstrafikens taxor snarast samordnas. Folkpartiet arbetar för att ersätta det gamla zonsystemet. Betalning efter reslängd är ett rättvisekrav och mycket mer logiskt, likaså att taxesystemet skall vara enkelt att förstå.

Intill döden skiljer oss åt

Nu har det hänt igen. I Kungshamn tar sig några politiker friheten att skilja ett äldre gift par. De har bott ihop i 65 år, stöttat varandra i vått och torrt. Han har under de tre senaste åren vårdat sin fru i hemmet men orkar inte nu detta längre. Då tar kommunen beslutet att Maggi får en plats på äldreboendet men inte Torsten. Han anses inte tillräckligt bräcklig och gammal. Får vi lov att göra så? Är det mänskligt överhuvudtaget? Människor som vill bo ihop på äldreboende skall få det och det skall räcka med att en har ett vårdbehov. Sedan är det deras eget beslut som skall gälla. Vill de bo tillsammans eller skall bara en person flytta.

Jag kommer just från Folkpartiets kommunala rikskonferens som har varit i helgen och bland många frågor var detta en som diskuterades. Det är dags att lagstifta om rätten att få bo tillsammans även när man blir gammal. Det är pinsamt att det skall behövas lagstiftas för att inte alla kommuner tar detta för givet att man inte särar på människor som har levt ett helt liv tillsammans. Så länge jag kan påverka politiken i Kungsbacka så kommer jag att strida för deras rätt att bo tillsammans, tills döden skiljer oss åt.

Andra bloggare om parboendegarantin: Seved, Mikael, Lotta, Annika, Rasmus,

artikel GT

Guldkornen i vardagen

Veckan har varit full av det som vi politiker sysslar med nämligen budgetarbete inför 2011. Men ibland kommer det in en del solstrålar mellan molnen. Det var att få åka upp till Gårdsten och prata med Michael Pirosanto på Gårdstensbostäder. Han är en av vad man kan kalla eldsjälar för att ungdomar skall få jobb. Han har varit med och varit drivande för hela den utveckling som Gårdsten har gjort och är på väg att göra. Det är imponerade hur man har lyckats åstadkomma så mycket på relativ kort tid. Ombyggnation, från tomma lägenheter till uthyrda lägenheter, minskad skadegörelse, minskad brottslighet, utökad service, upprustning av grönytor och byggande av växthus, energisnåla lösningar. Ja listan kan göras nästan hur långt som helst. Det man har åstadkommit har man dessutom gjort tillsammans med de människor som bor i Gårdsten. Det har varit en förutsättning att de boende skall ha inflytande över allt som förändras det har gjorts på deras villkor .

Det som är allra roligast att höra honom beskriva är hur de också har jobbat med att arbetslösa ungdomar skall få möjlighet till utbildning och praktik. Och de kan verkligen visa att det har gett resultat. Det är två faktorer som han lyfter speciellt, den ena är att ställa krav i upphandling på alla entreprenörer att de skall ta emot ett antal ungdomar som är arbetslösa och behöver praktik. Man har tydligt med det som ett utvärderingskriterie i upphandlingen. Den andra faktorn är att inte köra totalentreprenader utan dela upp tex en ombyggnad i ett antal deluppdrag. Det har både lönat sig ekonomiskt och det har skapat fler praktiktillfällen och mölighet för mindre entreprenörer att delta. Den tredje faktorn som jag själv skulle vilja lägga till i det här exemplet är att det har funnits ett antal starka eldsjälar med ett stort samhällsengagemang. Man blir så glad av att komma ut och träffa människor som tror att det går att förändra.

RUT, RIT och ROT

Ja då kan man väl säga att det har börjat hetta till inför valrörelsen. Första frågan ut på banan verkar blir Rut-avdraget. I veckan kom dessutom Centern med förslag om ett Rit-avdrag. Avdrag för tjänster inom IT-sektorn. Kan vara ett utmärkt förslag framförallt för många pensionärer som skulle vilja ha lite extra stöd kring IT-tjänster. Vi har idag ett rätt stort tryck på att kommunerna skall anordna kurser eller tillåta pensionärerna att använda elevernas datorer i skolan på kvällstid. Jag tror därför att ett Rit-avdrag kan vara en bra grej.

Men till huvudfrågan varför är det okej för socialdemokraterna med rot-avdrag men inte rut-avdrag? För det första skapar det arbetstillfällen och omvandlar ett antal svarta jobb till vita.

Är städjobb mindre värda än andra jobb? Det är ingen slump att just socialdemokraterna kallar dessa jobb för pig-avdrag. Det är en grov nedvärdering av proffessionella männsikor arbetsinsatser i en viktig branch. Det ger många fler möjlighet till arbete.

Men frågan kvarstår: varför skall en manlig målare som målar husfasader få reduktioner och avdrag, medan en kvinnlig städerska som jobbar på insidan av huset inte ens få möjlighet till pensionspoäng och tillgång till sjukförsäkring? Jag förstår inte logiken

Är det roligt att bli gammal?

I helgen fick jag för min mammas räkning ta emot Karl Staaffs plaketten i Brons. Den fick hon för att hon under större delen av sitt vuxna liv har gjort goda insatser för Folkpartiet på kommunal nivå. När jag lämnade plaketten till henne senare under dagen blev hon oerhört glad. Hon kunde själv inte motta plaketten p g a att hon just nu är nyopererad.

Det är verkligen ödets ironi. Hon är en av dem som slitit med sjukvårdpolitik i så många år. Slagits för husläkarsystemet och att vården skall hålla en hög kvalitet. Så när hon själv blir gammal och kroppen inte riktigt hänger med är det svårt att få rätt vård och bli värdigt bemött. För att få rätt vård krävs att man frisk och orkar tala för sin sak. Just nu får min mamma den allra bästa vård man kan få av det högspecialiserade sjukhuset. Men vägen dit har varit alldeles för lång. Ingen som tar ett helhetsansvar för alla hennes krämpor. Ett ständigt remisskrivande till specialister där väntetiden är lång och där ingen bevakar hela hennes behov. Det var ju just det ett husläkarsystem skulle åstadkomma. Jag är i alla fall glad att hon fick Karl Staaffs plaketten den ger henne lite av den energi tillbaka som hon så väl behöver för att komma tillbaks efter sju sorger och åtta bedrövelser. Kan bara konstatera att det är inte roligt att bli gammal.

Vi som nu är aktiva politiker behöver fundera på hur den lilla och kanske ibland svaga människan skall bli tillgodosedd. När man blir gammal drabbas man ofta av flera sjukdomar och har därför ett mycket större behov av att någon tar en samlat ansvar. För mig och Folkpartiet är det natuligt att det är husläkaren som har det ansvaret.